|
Den 22 maj 1938 höll Långaryds LRF-avdelning ett möte där man beslöt att bilda en hembygdsförening. 22 personer antecknade sig omedelbart och i juni samma år var medlemsantalet 47. Som startkapital fick föreningen 1000 kr i gåva av vinhandlaren Johan Anders Pettersson, Stockholm. En utflyttad Långarydsson som det gått bra för i storstaden men som inte glömt sin födelsebygd. Gåvan till den nystartade hembygdsföreningen kom väl till pass när hembygdsparken skulle anläggas. Lantbrukaren Carl Pettersson, S.Ekeryd hade redan före föreningens bildande inköpt en ryggåsstuga med ett häbbare, en så kallad högloftsstuga. Köpet hade skett för att rädda stugan från rivning och var kanske den avgörande orsaken till att föreningen bildades. Vid ett möte i feb. 1939 inköpte föreningen stugan för 465 kr. och 13 öre. Man beslöt att anlägga hembygdsparken i Jansberg där ägarna till Jansbergs gård, Annie och Sigge Lyding, kostnadsfritt ställde en vacker, lövskogsklädd tomt till förfogande. Denna ynnest gäller än i dag då deras son med familj är ägare till gården. Som motprestation försöker föreningen hålla stugor och park så pass väl i ordning att de bidrager till gårdens natursköna intryck. En ladugård inköptes 1945 för 150 kr och 1955 uppfördes en så kallad backstuga av virke från en riven flygelbyggnad på gården. Den byggdes helt efter mått och utseende på backstugor som funnits runt om i bygden. Detta för att kunna visa hur den medellösa delen av befolkningen hade bott. Så har åren gått. Föreningen har, förutom allt arbete med stugor och park, även försökt att bevara och skildra bygdens historia med hjälp av fotografier, film, böcker och småskrifter. Många studiecirkeldeltagare har bidragit till detta värdefulla arbete. Vi kan nu blicka bakåt på 70 års verksamhet. Det är gott och väl, men det gäller att ta nya tag och visa att denna verksamheten är viktig. I vår nu så krassa verklighet, när jaget håller på att ta över och det har börjat bli svårt att få ideella krafter till allt som skall utföras, måste ett nytt synsätt växa fram om framtiden skall bli så ljus som vi önskar.
Den kan inte blicka framåt som inte kan blicka bakåt. Den sörjer illa för barnbarn som inte har intresse för farfar De vet föga om rummet som inte har känsla för tiden. Den vet föga om andra som lever blott här och nu. Alf Henriksson
|
